Då och nu

Tidigare i veckan roade jag mig med att titta på fjolårets vårtecken i mitt arkiv. Jösses, jag skrek rakt ut, skillnaden mot årets vyer kunde inte varit större.

2013 hade vi tjäle i backen fram till runt 25 april och alla vintergröna växter for illa. Ljungen klarade sig överhuvudtaget inte, de unga barrväxterna tvärdog och många rhododendron likaså. Vår blåbärsbacke, som är så dominerande i vår trädgård, var flammigt röd hela säsongen.

Bilderna är tagna den 19 april 2013 respektive den 18 april 2014. Jag lyckades inte alltid fånga samma vinkel, men budskapet framgår nog ändå.

Frostskadade blåbär och rhododendron 2013

2014. Blåbärsriset är delvis borttaget men det mesta jag behöll har skjutit nya skott och börjat återhämta sig i år.

2013

2014
På berget gjorde jag om och är numera helt övertygad om att det kommer att bli bättre på sikt. Blåbär låter gott och lättskött, men i själva verket växte det upp sly, rotskott av rönn och vildkaprifol som behövde hållas efter hela säsongen. Nu är dessa borta med rötter och allt och prydnadsbuskar är planterade i bergsprickorna. Även mycket blåbärsris är borta, men vi har fortfarande blåbär till husbehov.

Den här vyn hittar jag inte motsvarighet till från 2013, men så här ser det ut just nu vid bergets fot. Svärdlilja, dagkåpa och daglilja är tidiga perenner. Redan nu finns en fascinerande variationsrikedom av gröna nyanser.

Körsbärslunden den 19 april 2013

Körsbärslunden den 18 april 2014

Min uppstammade älsklingsrhododendron visade prov på mycket bra härdighet.

2013

2014

I år har lilla damen flocknäva och kirgislök att trösta sig med i hörnet intill hammocken.

2013

2014

Bladväxtrabatten och pionrabatten finns inga bilder på från april förra året, det var nog inte så kul här då.

2014 I den främre rabatten har jag pioner, flox, astilbe och vårlökar. I triangelrabatten växer bladväxter, bl a en del hostor som ännu inte har gjort så mycket väsen av sig.

2014 Från andra hållet

Alunrotrabatten brukar även normalvintrar ha en rejäl dipp i april, men inte i år.

Man kan reflektera över vädrets makter över oss men det jag blir mest häpen över är växternas - och även min - förmåga att gå vidare. Blickar man tillbaka känns den här våren ännu mycket mer underbar och fantastisk!