I mitt förra inlägg skrev jag om hur förtjust jag har blivit i träd och buskar på senare år. Förutom de orsaker jag berättade om finns det ytterligare en anledning och det är att jag roar mig med formklippning. Det är jätteroligt att förvandla en annars rätt så tråkig och intetsägande buske till ett blickfång men det går inte fort. Det kräver tålamod.
Naturligtvis har jag inte kommit på idén alldeles på egen hand utan har beundrat andra trädgårdsägares resultat. Störst intryck gjorde en idegran som formades på japanskt vis till nakna grenar med runda, platta formationer på grenändarna.
En vacker dag kommer jag att ge mig på vår stora idegran och försöker omvandla den till ett liknande konstverk, men jag är inte mogen ännu. För tillfället är den platt och kompakt efter friseringen i februari.
Men jag har flera idegransprojekt på gång, i begynnelsen, men ändå. Hittills är det endast ett träd som jag kan vara stolt över och det är en fröplanta som jag grävde upp, satte i kruka och började forma till en uppstamad boll ca för 8-9 år sedan.
Det som inte kräver minsta lilla tålamod är att impulsköpa blommande växter på Grönsakstorget på lunchen.
Hornviol Molly Sanderson
Man kan fråga sig vilken sorts lycka håller längst. Trädlyckan eller Viollyckan? Blir det som kräver tålamod och inte kan köpas för pengar mer värt och mer kärt?
Den ena behöver nog utesluta den andra.
Flera tålmodiga bidrag finns på Blommig fredag.